the only sentimental thing I could think of

Kanske skulle det vara lite enklare att sova om jag inte var eviga natt satt med min röda anteckningsbok. Om jag bara slutade lyssna på the National, Editors och Bright eyes och bara gick och la mig. Klaustrofobi i min egen säng. Så jävla trångt fastän jag är helt ensam. Konstigt.

Every night I think I certaintly won't ever sleep sober or alone
and then suddenly it occurs to me:
I've slept alone before you



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0